Hur ett trauma påverkar känslor och tankar hos en vuxen som tar hand om ett barn

Efter en traumatisk upplevelse kan en vuxen

  • observera samma traumasymtom som hos barn eller unga
  • vara mycket orolig för barnet, sig själv och hur den vuxna och barnet ska klara sig
  • märka att hen är överspänd eller att kroppen är spänd hela tiden
  • ha mycket ångest och vara lättretlig
  • märka att det som barnet berättat om den traumatiska händelsen tränger sig in i tankarna med våld
  • anklaga sig själv för det trauma som barnet varit med om, anklaga sig själv för att hen borde ha kunnat förhindra det som hänt eller tidigare borde ha förstått vad som hänt
  • märka att hen har ett stort behov av information eller att hen helt vägrar prata om vad som har hänt
  • gråta mycket och vara nedstämd. Hen kan vara på sämre humör, saker som tidigare medförde glädje intresserar inte längre, hen har svårt att planera framtiden
  • precis som barnet försöka undvika allt som påminner om den traumatiska händelsen.
  • märka att hen har svårt att koncentrera sig på att göra vanliga vardagliga saker, svårt att koncentrera sig på arbetet
  • observera att hen har svårt att lära sig nya saker eller komma ihåg saker
  • ha svårt att sova eller somna
  • vilja skydda barnet från allt i fortsättningen och hen kan agera på ett mycket framträdande sätt för att skydda barnet
  • ha starka rädslor till exempel för somatiska symtom eller för att traumat ska inträffa på nytt
  • tänka aggressiva tankar om gärningsmannen.

En traumatisk upplevelse kan alltså påverka beteendet och sinnestillståndet på många olika sätt. Dessa förändringar och reaktioner kan orsaka förvirring och rädsla. Det är bra att komma ihåg att reaktionerna anknyter till en traumatisk händelse personen gått igenom och är helt förståeliga. Känslorna eller tankarna är inte farliga även om de orsakar en kraftig reaktion i vår kropp. Man kan lära sig att reglera dessa reaktioner. Det är också vanligt att man inte alls reagerar på traumatiska upplevelser. Det betyder dock inte att upplevelsen är obetydlig, utan var och en reagerar på sitt eget sätt och reaktionerna kan också komma först senare. Det finns inte ett rätt sätt att reagera.