Uppdaterad 03.07.2024

Skydd av barnet

På den här sidan hittar du följande ämnen:

Skyddet av barnet i samband med våld mot ett barn syftar i första hand till att sörja för barnets säkerhet. Säkerheten kan delas in i både fysisk och psykologisk säkerhet. Båda dessa är viktiga för barnets välfärd.

Vid misstanke om våld mot ett barn är ofta många olika aktörer på olika nivåer i servicesystemet och inom olika förvaltningsområden inblandade. Misstankar om att ett barn eventuellt upplevt våld uppdagas oftast i barnets vardagliga utvecklingsmiljö, såsom inom småbarnspedagogiken eller i skolan. Därifrån går behandlingen av misstanken vidare till polisen och barnskyddet.

Därefter ber polisen eventuellt ännu om handräckning av en rättspsykologisk och rättspsykiatrisk enhet för barn och unga (Barnahus-center). Alla olika aktörer ska i varje skede av utredningen sörja för omsorgen om barnets säkerhet.

Aktörer i barnets vardag

Yrkesutbildade personer i barnets vardagliga utvecklingsmiljöer skyddar barnet

Barn och unga tillbringar en stor del av sin vardag i småbarnspedagogiken eller skolan och är där bekanta för många yrkesutbildade personer. I arbetet mot våld mot barn är dessa yrkesutbildade personers arbetsinsats central i fråga om att

  • förebygga våld (bl.a. säkerhetsfostran)
  • identifiera våld.

Ofta väcks till exempel misstankar om våld inom familjen i skolan eller på daghemmet. Barn berättar om svåra saker de varit med om för vuxna som de upplever att de kan lita på och det är viktigt att de vuxna vet hur de ska agera med den information som har anförtrotts dem.

Agerande utan dröjsmål

När en misstanke har uppstått är det för att skydda barnet viktigt att reagera genast, eftersom barnets situation kan kräva omedelbara skyddsåtgärder. Den tid som går påverkar också hur bra barnet kan berätta om eventuella händelser barnet varit med om, vilket kan försvåra bedömningen av barnets behov av skydd, särskilt i fråga om små barn. Att agera genast innebär att man gör en barnskyddsanmälan per telefon till barnskyddets jour eller socialjouren. Även barnskyddslagen (25 §) förpliktar till åtgärder utan dröjsmål. Kontrollera också när man ska kontakta polisen.

När en anställd inom basservicen gör en barnskyddsanmälan överförs ansvaret för barnets säkerhet till en instans där det vid behov finns möjligheter att skydda barnet. I oklara fall, när man inte är säker på hur man ska agera och vem man ska kontakta, är det viktigt att konsultera någon annan. I situationer där barnet misstänks ha utsatts för våld kan man konsultera barnskyddets journummer eller polisen.

Att informera vårdnadshavarna om misstanken om våld mot barnet kan försätta barnet i en otrygg situation

Om en familjemedlem misstänks ha utsatt barnet för våld diskuterar man hur vårdnadshavarna ska informeras med barnskyddet och polisen, som bedömer när och vem som ska kontakta vårdnadshavarna med anledning av anmälan om barnet. Då misstankarna om våld lyfts fram kan det leda till en utmanande stund i familjen, och barnet ska inte utsättas för mer spänning, oro eller till och med rädsla till följd av att dessa saker uppdagas. Vårdnadshavarna kan också oavsiktligt eller avsiktligt påverka hur barnet berättar om en misstänkt våldssituation om de för saken på tal med barnet. Därmed kan det med tanke på skyddsbehovet och utredningen av ett eventuellt brott vara betydande att den person som misstänks ha gjort sig skyldig till våldet inte har talat om misstankarna om våld med barnet före myndigheterna.

Kuvituskuva poika sohvalla
  • Räty, Tapio 2015: Lastensuojelulaki. Käytäntö ja soveltaminen. Tredje upplagan. Borgå: Edita.

Minnesregler vid misstankar om våld mot barn:

  • fråga barnet endast om nödvändiga saker
  • fråga barnet utan ledande frågor
  • anteckna ordagrant vad barnet berättat
  • omedelbar kontakt: barnskyddet och polisen (kontrollera när polisen ska kontaktas)
  • barnskyddet/polisen informerar vårdnadshavarna.

Kom ihog möjligheten att konsultera andra!

Barnskyddet

Barnskyddets skyldighet att skydda barnet

Vid misstanke om våld mot barn ska en socialarbetare inom barnskyddet utreda barnets behov av skydd (barnskyddslagen 26 §) och polisen ska utreda ett eventuellt brott. Barnets bästa tillgodoses bäst i utredningsskedet om myndigheterna agerar utifrån en gemensam plan. Socialmyndigheten ansvarar för barnets säkerhet, vilket i synnerhet vid misstanke om våld inom familjen förutsätter att man träffar barnet och utreder barnets upplevelser och åsikter enligt barnets åldersnivå.

Då man bedömer barnets behov av skydd ska man, om det finns misstankar om våld, beakta

  • att frågor som gäller misstankar om våld behandlas med barnet endast till den grad det är nödvändigt för att utreda skyddsärendet, detta för att inte störa polisundersökningen
  • att barnet förutom skydd även har rätt att få sitt ärende behandlat väl ur ett straffrättsligt perspektiv.

När man intervjuar ett barn utan att leda barnet och genom att ställa öppna frågor

  • påverkar intervjuarens egna antaganden och åsikter inte barnets berättelse och minnesbilder av det som hänt
  • är den information barnet ger mer tillförlitlig än om man ställt ledande frågor.

Hur tillförlitlig den information som fås genom intervjuerna är har betydelse för utredningen av skyddsbehovet eftersom beslut om skyddsbehovet i vissa situationer i stor utsträckning kan grunda sig på det barnet berättar.

Vid misstankar om våld mot barn präglas förhållandet mellan till exempel polisen samt den rättspsykologiska och rättspsykiatriska enheten och klienten ofta av att det är kortvarigt. Om det visar sig att barnet lever i otrygga förhållanden är det barnskyddets socialarbetes uppgift att stanna kvar vid barnets sida en längre tid och säkerställa att förhållandena är trygga och att alla former av våld upphör. En socialarbetare inom barnskyddet bör då kontinuerligt bedöma säkerheten.

Ta hänsyn till olika former av våld

Med tanke på barnets säkerhet är det viktigt att beakta överlappningar mellan olika former av våld, till exempel kan barnet förutom att ha utsatts för fysiskt våld även eventuellt ha exponerats för våld mellan föräldrarna.

Den rättspsykologiska och rättspsykiatriska enheten för barn och unga

Vid enheten utreds misshandels- och sexualbrott som misstänks ha riktats mot ett barn eller en ung person. Undersökningarna är en del av förundersökningen och de görs utifrån polisens begäran om handräckning. Det finns fem enheter i Finland och de är placerade inom den specialiserade sjukvården. Under undersökningsperioden intervjuas barnet eller den unga och vid behov träffas den vuxna person som tar hand om barnet.

I fråga om det arbete för att skydda barnet som utförs vid enheterna är det viktigt att

  • information som är väsentlig med tanke på undersökningen och skyddet av barnet utbyts mellan myndigheterna
  • barnets och familjens övergripande situation bedöms genom samarbete mellan myndigheter.

Enheten genomför undersökningarna tillsammans med polisen. I vissa situationer är det bäst för barnet att den socialarbetare som bedömer barnets behov av skydd är närvarande och följer med intervjun med barnet. Vilka tillvägagångssätt som är ändamålsenliga bedöms i samarbete med polisen. För att kunna bedöma barnets övergripande situation under undersökningsperioden samlas bakgrundsinformation om barnet in från social- och hälsovården. Enheterna är skyldiga att göra en barnskyddsanmälan om det under undersökningsperioden uppstår ny oro gällande barnets helhetssituation.

Intervjuer med barn görs i allmänhet i enhetens utrymmen och ibland på daghemmet eller i skolan, om det bedöms vara bäst för barnet. Vad gäller barnets säkerhet kan intervjun med barnet förknippas med riskfaktorer, i synnerhet om det är fråga om en misstanke om våld inom familjen. Det är viktigt att i samband med intervjun med barnet förmedla eventuell oro över barnets säkerhet till den myndighet som ansvarar för att skydda barnet.

Enheterna har specialkompetens i frågor som gäller våld mot barn och unga. Enheterna kan hjälpa de myndigheter som ansvarar för skyddet av barnet att reflektera kring ärendet och ge rekommendationer i frågor som gäller vanvård.

Polisens roll i skyddet av barn

Polisen är en central samarbetspartner för barnskyddet och informationsutbytet mellan polisen och barnskyddet är viktigt för att skydda barnet. Vid misstanke om våld mot ett barn är det bäst för barnet om barnskyddet och polisen har ett nära samarbete kring utredningen och arbetar utifrån en gemensam plan.

Polisen kan för sin del främja skyddet av barnet genom att se till att aktörerna inom barnskyddet får de uppgifter om barnets situation som är väsentliga för att bedöma skyddsbehovet. 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (Finlex) ger en socialvårdsmyndighet möjlighet att få uppgifter samt ålägger andra myndigheter att lämna ut uppgifter till socialvårdsmyndigheten.

Att utsätta ett barn för våld mellan vuxna är en form av våld mot barn och det är lika viktigt att skydda barn mot denna som mot andra former av våld. Polisen har en särskilt viktig roll i att identifiera denna typ av våld vid hemutryckningar. Oberoende av om barnet eller den unga är närvarande eller inte är det viktigt att i samband med hemutryckningar med anknytning till våld göra en barnskyddsanmälan, om de delaktiga har vårdnaden om minderåriga barn (25 § i barnskyddslagen).