Här finns en lista över saker som stärker barnets känsla av trygghet
HÅLL FAST VID DE DAGLIGA RUTINERNA
Barnet kanske vill undvika platser och aktiviteter som är en viktig del av vardagen och tror att det hjälper. Undvikandet hjälper dock inte barnet att hantera något som orsakar så stor ångest, utan ökar endast barnets föreställning om att det som barnet känner och upplever är farligt och hotfullt, även om så inte är fallet. Genom att hålla fast vid de dagliga rutinerna hjälper man barnet att uppleva hur vardagen och livet bär och fortsätter trots det som hänt. Det här ökar förtroendet för framtiden, vilket kan ha gått i kras efter den traumatiska upplevelsen. Rutinerna hjälper också barnet att rota sig i tillvaron här och nu i stället för att hela tiden gå tillbaka till det förflutna eller fundera på framtiden.
Att minska det undvikande beteendet är också en viktig del av den traumaterapi som barnet eventuellt får. Det är viktigt att föräldern finns där som ett skydd och stöd för barnet och milt uppmuntrar barnet att efter hand möta även sådana saker eller platser som skapar ångest. Terapeuten har huvudansvaret för detta, men föräldern är en viktig förebild för barnet.
STÖD BARNET ATT GÅ TILL SKOLAN/DAGHEMMET
Att undvika att gå till skolan eller daghemmet är ett sätt för barnet att uttrycka sin rädsla och ångest. Prata om saken med barnets lärare så att de kan vara empatiska men bestämda och hjälpa barnet att stanna kvar i skolan. Fundera tillsammans med läraren på hur läraren kan stöda barnets känsla av trygghet i skolan.
ÖKA BARNETS INTERAKTION MED VUXNA SOM GER STÖD
Handled barnet att göra saker som påminner barnet om hen förmågor och styrkor – ge till exempel barnet uppgifter hemma eller i skolan som barnet är bra på. Kom ihåg att berömma och uppmuntra. Det är viktigt att barn som har varit med om ett trauma får känna att de kan och klarar av saker. Det är också viktigt att man inte gör saker för barnet även om vi vuxna i fortsättningen vill skydda våra barn från alla tråkiga känslor.
HJÄLP BARNET ATT PRATA OM DEN ORO SOM LIGGER BAKOM BARNETS BETEENDE
När du vet vad som oroar barnet, besvara barnets frågor så bra som du kan. Med hjälp av fakta kan du rätta till missförstånd och felaktig information och hjälpa barnet att se skillnaden mellan den traumatiska händelsen och de nuvarande omständigheterna. Ju mindre barn det är fråga om, desto viktigare är det att erbjuda närhet i stället för en stor mängd information. Hos äldre barn och särskilt barn i skolåldern ökar behovet av information och barnet kan ofta redan själv söka den. Det är dock viktigt att den vuxna följer med var barnet skaffar sig information, vad hen kanske pratar om med sina vänner och vilka uppfattningar hen bygger upp med denna information. Man kan också be barnet berätta om dessa saker för den vuxna som tar hand om barnets angelägenheter eller barnets terapeut. Då man pratar med barnet behöver man inte alltid hitta rätt svar eller genast kunna svara på barnets eventuella frågor. Ni kan också tillsammans med barnet fundera på svaren. Att tillsammans reda ut saker och ting stöder också barnets upplevelse av att klara av saker och hjälper barnet att sätta ord på sina egna upplevelser. Även om vi vuxna skulle vilja erbjuda ett heltäckande skydd är det viktigt för barnets utveckling och framtid att också hjälpa barnet att vara i situationer där det råder osäkerhet och inte alltid finns svar. Det viktigaste är att öppet undersöka saker och bekymmer och eventuella orsaker till ett beteende.
PÅMINN BARNET OM DE VERKLIGA FÖRHÅLLANDEN SOM ANKNYTER TILL BARNETS UNDVIKANDE BETEENDE ELLER DEN RÄDSLA BARNET KÄNNER
Ett barn som har upplevt ett trauma är ofta överspänt och barnets sinne tolkar att det finns faror där de egentligen inte finns. Berätta till exempel för barnet att alla rum i hemmet är trygga, att en eventuell utnyttjare eller misshandlare inte kan komma till barnet och att de vuxna ser till att barnet är i säkerhet. Påminn barnet om att hens sinne och kropp tolkar att det finns en fara i omgivningen på grund av den traumatiska upplevelsen, inte för att faran verkligen är närvarande här och nu. Om faran fortfarande är närvarande, skapa tillsammans med barnet och vid behov en yrkesutbildad person en skyddsplan för hur barnet kan agera i en hotfull situation.
Nedan vill vi ge dig och ditt barn metoder för att reglera och minska känslan av ångest eller rädsla.
Vad kan jag göra med barnet om barnet är nervös, har ångest eller panik?
HJÄLP BARNET ATT LUGNA NER SIG
Om barnet är litet eller vill vara i famnen, håll barnet i famnen. Om barnet är i nöd, hjälp barnet att lugna ner sig. Du kan stryka barnet över ryggen, krama barnet eller lägga din hand på barnets bröstkorg. En annan människas beröring är ofta lugnande och skapar trygghet. Instruera barnet att andas långsamt med dig. Be barnet att andas in genom näsan och samtidigt räkna långsamt till tre, och därefter att andas ut genom munnen och långsamt räkna till fyra. Andas tillsammans med barnet. Du kan till exempel säga: ”Tillsammans andas vi långsamt in, håller andan en stund och släpper sedan ut luften mycket långsamt… just så! Nu andras vi in och ut…jämnt och långsamt…” Kom ihåg att berömma barnet för hens försök.
GRADVIS MUSKELAVSLAPPNING (lämpar sig särskilt för personer över 10 år)
Som vi tidigare konstaterade är kroppen hos ett barn som har varit med om ett trauma ofta överspänd. Barnet märker inte nödvändigtvis det själv. Därför är det viktigt att på nytt lära barnet hur en avslappnad kropp känns och lära barnet att skilja en avslappnad kropp från en spänd kropp. Här är olika avslappningsövningar till stor hjälp.
Det första steget mot att känna igen en avslappnad och en spänd kropp är att föreställa sig en okokt och en kokt spagetti. Spänn först tillsammans kroppen så att den blir riktigt lång och spänd, håll armarna längs kroppen och föreställ er att ni är riktigt långa och hårda, som en okokt spagetti. Spänn kroppen i några sekunder och låt därefter kroppen helt slappna av och bli lös, som en kokt spagetti. Märkte ni skillnaden? Fundera tillsammans på hur en avslappnad kropp känns eller hur en spänd kropp känns och hur den eventuellt påverkar ert sätt att prata eller göra saker. Försök prata med varandra spända och sedan avslappnade. Vilket är bekvämare eller enklare? Vilket vill ni fortsätta med? Märker ni hur mycket energi som går åt då man försöker hålla kroppen spänd?
I följande övning får ni spänna och slappna av i kroppens olika muskler turvist. Upprepa varje steg minst en gång. Spänn varje muskelgrupp i 5–7 sekunder och slappna sedan av i 20–30 sekunder. Kom ihåg att observera skillnaden mellan hur det känns när musklerna är spända och avslappnade. Det är inte absolut nödvändigt att gå igenom alla steg. Vissa barn kan endast göra det första steget, och det räcker.
Steg 1: Knyt båda nävarna hårt. Spänn bicepsmusklerna och armarna. Håll kvar spänningen i några sekunder. Slappna sedan av i händerna och armarna.
Steg 2: Rynka pannan. Dra samtidigt huvudet så långt bakåt som möjligt. Vrid först huvudet till höger och sedan till vänster och för det tillbaka till utgångsläget. Spänn nu alla muskler i ansiktet: blunda hårt, rynka pannan, spänn käken och tryck tungan mot gommen. Håll kvar spänningen i några sekunder. Slappna sedan av i ansiktet.
Steg 3: Spänn ryggen i en båge samtidigt som du andas in långsamt. Håll ställningen. Slappna av. Andas långsamt in och spänn ut magen. Håll kvar och slappna av.
Steg 4: Dra fötterna och tårna uppåt mot ansiktet. Håll ställningen. Slappna av. Pressa sedan fötterna och tårna mot golvet och spänn samtidigt vaderna, låren och skinkorna. Håll kvar en stund. Slappna av.
Avslappning är en färdighet som var och en kan lära sig genom tillräcklig träning och uthållighet. Avslappning bidrar till att lindra barnets symptom, men den förbättrar också livskvaliteten på ett allmänt plan – förutsatt att avslappning blir en daglig rutin.
ÖVNING MED EN TRYGG PLATS
Att skapa en trygg plats: I din fantasi kan du skapa dig en trygg plats för dig själv, en favoritplats. Där kan du till exempel sitta och fundera, tänka, göra något eller föreställa dig att du gör något som gör att det känns bra för dig, att du känner dig trygg och samtidigt avslappnad. Vanligtvis är platsen en konkret plats eller fantasiplats med begränsat tillträde dit endast du och de som du litar fullständigt på får komma. Platsen ska göra att du känner dig trygg och säker på att inget kan hota dig där. Platsen behöver inte nödvändigtvis vara fin och hemtrevlig, den kan till exempel vara en stenig havsstrand eller finnas i den vilda naturen. Det viktigaste är att ingen yttre fara hotar dig där, du är trygg. Vi behöver en fantasibild av en trygg plats i synnerhet när vi är hotade, när vi känner oss otrygga. Vi kan också söka oss till en favoritplats eller fantasiplats för att slappna av, så att vi kan sova bättre, förebygga för mycket stress eller undvika smärtor eller liknande.
Samma fantasi kan också fungera som både en trygg plats och en favoritplats. Fundera på i vilka situationer och på vilka platser du har känt dig trygg under ditt liv. Om du inte kommer på en plats dit du skulle kunna återvända i din fantasi kan du fundera på vad som skulle kunna göra att en plats känns trygg. Du kan välja eller skapa en trygg plats i princip var som helst. Skulle din trygga plats kunna vara en stenig havsstrand, en öppen äng, en solig skog eller en byggnad där du känner dig trygg? Är den en riddarborg med vallgravar eller en stuga, bastu eller en viss plats i ditt eget hem? Trygghetskänslan kan härstamma från barndomen eller vuxenlivet, från det förflutna eller nuet. Huvudsaken är att platsen är en plats där du känner dig trygg och samtidigt avslappnad, där du har bra att vara. En stund eller en situation där du har kunnat njuta av det du gör, till exempel vila, syssla med en hobby eller pyssla med något ensam eller tillsammans med andra människor som är viktiga för dig. Om du uttryckligen behöver en avslappnande fantasi kan du söka en sådan till exempel i dina semesterupplevelser. På semestern har vi vanligtvis lättare att koppla av: kanske i en främmande miljö utomlands eller till exempel på den egna stugan i hemlandet. När du skapar eller kommer ihåg en sådan trygg plats, tänk på vad som är karakteristiskt för platsen och sedan lägg till saker, föremål, människor och annat som du skulle vilja ha med där. Saker som får dig att känna dig trygg, väl till mods, avslappnad. Till exempel saker som skapar en känsla av avslappning via olika sinnen (musik, färger, vackra landskap, föremål, solsken, värme, mjuka material, kläder, möbler eller motsvarande) eller om du känner dig hotad kan där finnas olika försvarsredskap, vakthundar, en personlig säkerhetsvakt, till och med vapen. Vad som helst som skapar välbefinnande och trygghet.
Det viktiga är att du kan känna dig trygg, lugn och avslappnad. Se dig omkring på din trygga plats. Vilka sinnesförnimmelser upplever du där? Vad ser du? Fokusera på färger och synförnimmelser, som ger en känsla av trygghet och avkoppling. Fokusera sedan på ljud, eller avsaknaden av ljud, som hör ihop med den här platsen och låt dessa ljudstimuli bli starkare och öka trygghetskänslan. Känn vilka dofter som skulle kunna förknippas med platsen och låt din trygghetskänsla öka ytterligare. Kan platsen kopplas till några smakförnimmelser som ökar tryggheten och välbefinnandet? Hur känns det i din kropp när du tänker på platsen? Hur är temperaturen? Hur känns det på huden när du är där? Hur känns det under fotsulorna, på fingertopparna, i ansiktet, på olika ställen på huden? Rör du på dig? Gör du något där? Är någon annan där med dig eller är du ensam? Blunda och fokusera på alla dessa förnimmelser som stärker trygghetskänslan. Öppna ögonen. Hitta ett ord eller en symbol som du kan använda för att beskriva din trygga plats, ett ledord med vilket du i fortsättningen snabbt och enkelt kan gå tillbaka till platsen i sinnet. Varje gång du känner dig ångestfylld, orolig, stressad, rädd, otrygg, har svårt att sova eller känner smärtor kan du söka trygghet i den här fantasin och upplevelsen. Öva till en början flera gånger per dag med hjälp av denna avslappningsbild. Så småningom, när du märker att du enkelt kan skapa trygghet och avslappning i din kropp och i ditt sinne med hjälp av fantasin, kan du minska mängden daglig träning. Du kan också ta med en alternativ fantasi som du vid behov kan använda och variera med det du lärt dig tidigare. Det är dock bäst inte att använda sig av alltför många alternativa fantasibilder.
Övning: Övning i medveten närvaro för unga, Förankra dig i din kropp
När man vill stoppa ett fartyg ute till havs så att det inte kan driva iväg med vågorna, kastar man dess ankare i vattnet. Ankaret fastnar på havets stabila botten och håller fartyget på plats även om vågorna böljar runt omkring. Du kan tillämpa samma ankarteknik också för dig själv när du känner att en känsla vill föra dig med eller när det känns som om känslan tar makten över dig och bli för stor.
Föreställ dig att dina känslor är som vågorna i havet som skummar och stänker runt omkring dig. Du är ett fartyg som gungar bland svallande känslor. Du kan själv bestämma om du vill låta dig föras med.
Kasta ankaret i vattnet, men föreställ dig att du kastar ankaret för att få ro i sinnet. Till den starka delen av dig, som står stabilt även om havet böljar runtomkring.
En bra förankringsplats är din mage och dina höfter. Du kan föreställa dig hur ankaret beslutsamt och tungt stannar kvar och vilar på dina höfter.
Om du står kan du böja knäna lite och föra höften och rumpan neråt, som om ankaret med sin tyngd skulle förankra dig stadigt och trycka dina ben djupare ner i marken.
Försök hålla dig förankrad en stund. Räkna lugnt till tio minst en gång och koncentrera dig på din andning.
Det är tryggt för dig här och nu. Du behöver inte bry dig om havets skum omkring dig. Havet kommer nog att lugna sig bara du ger dig till tåls. Sedan kan du igen styra fartyget dit du vill.
Källa: Jääskinen, & Pelliccioni, 2017.
OBSERVERA MEDVETET VÄRLDEN UTANFÖR
Om barnet har svårt att lugna ner sig med hjälp av andning eller muskelavslappning eller om barnet drar sig undan mycket eller är trött kan det vara bra för barnet att medvetet förflytta sin uppmärksamhet till den omgivande världen. Tillsammans med barnet kan du med olika sinnen undersöka vad ni observerar runt omkring er. Gå i lugn och ro igenom alla sinnen. Om ni vill kan ni göra det en gång till och då beskriva era observationer ännu noggrannare än första omgången (t.ex. färger, former, vikt, rörelser osv.).
Jag hör…?
Jag ser…?
Jag känner…?
Jag känner lukten av…?
Till sist vill jag ännu tacka dig för att du stöder barnet och står vid barnets sida i barnets upplevelser. Kom också ihåg att vid behov söka hjälp för dig själv eftersom traumat inte bara påverkar offret, barnet, utan i stor utsträckning också barnets närmaste krets.