CFTSI (Child and Family Traumatic Stress Intervention) är en kort metod som består av 4–8 träffar och som lämpar sig för barn och unga i åldern 7–18 år som varit med om olika typer av traumatiska upplevelser under de senaste 1–1,5 månaderna eller som för första gången berättat om ett våldstrauma.
Målet med metoden är bland annat att bedöma barnets posttraumatiska stressymtom och -reaktioner med validerade metoder samt att minska och förebygga dessa bland annat med hjälp av psykoedukation, genom att lära sig stresshanterings- och överlevnadsmetoder samt genom att öka kommunikationen mellan föräldern och barnet. Dessutom stöder metoden föräldern i föräldraskapet och att förstå barnets traumasymtom. En viktig del av metoden är också bedömning av barnets och familjens behov av fortsatt vård och servicehandledning.
I metoden ingår också bedömning av barnets och familjens behov av fortsatt vård och servicehandledning. Metoden lämpar sig för barn och unga i åldern 7–18 år. Också en fosterförälder kan delta i behandlingen i egenskap av vuxen, men barnet ska ha bott med den vuxna i minst sex månader före behandlingen.
Behandlingen består av 4–8 träffar där samma terapeut träffar barnet och föräldern både tillsammans och var för sig. I början av behandlingen fyller föräldern och barnet i frågeformulär så att man kan kartlägga både barnets och förälderns symtom. I början av behandlingen får barnet och föräldern också mycket psykoedukation om hur traumat påverkar barnet. Barnet behöver inte ha fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) för att behandlingen ska kunna inledas, utan det räcker att barnet har traumarelaterade stressymtom. Behandlingen fokuserar inte på den traumatiska händelsen i sig och den bearbetas inte under behandlingen, utan i behandlingen koncentrerar man sig på att stödja barnets förmåga att klara av sina symtom och hjälpa föräldern att vara ett stöd för barnet.
Behandlingen inleds med en omfattande kartläggning av barnets symtom. Efter att barnet och föräldern har fyllt i symtomenkäterna går terapeuten igenom dem tillsammans med barnet och föräldern. Utifrån symtomenkäterna väljer man som mål för vården det symtom som stör barnets vardag och funktionsförmåga mest och börjar tillsammans söka metoder för att lindra barnets symtom. Barnet och föräldrarna får hemuppgifter och övningar som de gör tillsammans mellan träffarna. Under följande träffar bedöms symtomens svårighetsgrad och om det symtom som behandlingen fokuserat på har lindrats kan ett annat symtom granskas. Behandlingsmetoden avslutas med en ny omfattande kartläggning av symtomen och en utvärdering av behandlingens effekter. De flesta barn, unga och familjer behöver inte fortsatt vård, men vid behov kan barnet och den unga hänvisas till exempelvis en TF-KBT-terapeut för fortsatt vård.
Den som söker till utbildningen ska ha en magisterexamen inom hälso- och sjukvård samt tidigare erfarenhet av terapeutiskt arbete med barn och unga som har varit med om traumatiska upplevelser. Jämfört med andra behandlingsmetoder är det fråga om en så kallad krisintervention efter vilken man vid behov kan fortsätta med TF-KBT eller KIBB/CPC-CBT-behandlingar.
Projektet Barnahus och Promise 3 har utbildat experter på terapimodeller i Finland.
Kontaktpersoner för CFTSI-utbildningen: Sini Vehkaoja (fornamn.efternamn@hus.fi) och Johanna Pirinen (fornamn.efternamn@varha.fi)