Ett trauma påverkar inte nödvändigtvis endast symtomen utan kan ofta också påverka våra tankar om oss själva, andra människor och världen. Traumat kan påverka vår upplevelse av grundtrygghet. Om vi tidigare har kunnat lita på att vi kan påverka saker som berör oss och i viss mån kontrollera händelseförlopp, har våra personliga gränser kränkts i en traumatisk situation och vi kan uppleva att vi inte längre kan påverka vad som händer med oss. Inte heller omgivningen känns nödvändigtvis längre förutsägbar och trygg, utan vi kan utsättas för överraskande och tråkiga saker. Andra människor har velat agera på ett sätt som skadar oss, så förtroendet för andra människor kan försvagas.
Efter ett trauma är det vanligt att du känner skam och skuld. Du kan skämmas för det som har hänt dig eller skuldbelägga dig själv. Efter en chockerande upplevelse kan du ibland ha felaktiga eller förvrängda tankar om vad som hände och varför. Det är typiskt att en person som varit med om ett trauma söker en förklaring till det som hänt i sitt eget agerande och tror att hen skulle ha kunnat förhindra händelserna eller att händelserna på något sätt var hens eget fel. Ibland funderar unga på om de har förtjänat en traumatisk upplevelse eftersom de har gjort något annat fel, till exempel varit berusade. Det är viktigt att man inte blir ensam med dessa tankar, utan kan prata om dem med en pålitlig vuxen. Våld är aldrig offrets fel och ansvaret för händelserna ligger hos de vuxna. Den unga behöver inte heller skämmas för det hen har varit med om, eftersom hen inte är den enda som har drabbats av ett trauma och hen behöver heller inte skämmas för det hen har utsatts för. Det är alltid gärningsmannen som bär ansvaret för och skammen över det som hänt.
Vi vill visa dig hur tankar, känslor och beteende är kopplade till varandra. När vi tänker att ”jag kommer aldrig att klara det här”, inverkar det på att vi känner oss ångestfyllda, rädda och otrygga. Ångestkänslan får oss i sin tur att dra oss ur situationen, tolka situationen som farlig och fly från platsen. Vi märker också att vår kropp reagerar på den farliga situationen och vår puls stiger, vi börjar andas snabbare ytligare och våra händer börjar svettas. Alla dessa kroppsliga reaktioner och vårt beteende (flykt, undvikande) är viktiga reaktioner för att vi i rätt farosituation ska kunna skydda oss själva. Hos en person som upplevt ett trauma tolkar dock hjärnan faror i situationer där de inte längre finns. Hjärnan hos en person som upplevt ett trauma skapar en tanke om att personen inte skulle klara av situationen, eftersom den enligt sinnets tolkning är farlig, även om så inte är fallet i verkligheten. Därför, när vi förstår sambandet mellan tankar, känslor och beteende, kan vi börja förändra de tankar vi tänker och som kommer till oss vare sig vi vill eller inte. På så sätt kan vi börja lära vårt sinne som upplevt ett trauma att världen inte längre är farlig.
Om vi alltså ersatte tanken ”jag kommer aldrig att klara det här” med tanken ”låt oss se vad som händer nu” eller ”jag tänker tankar om att jag aldrig kommer att klara det här, men det är bara resultatet av ett trauma. Egentligen är det ingen fara med mig”. Vad tror du, skulle du fortfarande känna ångest och otrygghet? Det kanske du skulle göra, men ångesten är kanske inte lika stark längre. Kanske du vid sidan om blir lite nyfiken på situationen. En lägre nivå av ångest och en känsla av nyfikenhet skulle kanske få dig att stanna kvar i situationen och se vad som händer i stället för att fly. Tack vare den nya (så kallade korrigerande) upplevelsen fick ditt sinne och din kropp en ny slags bekräftelse på att världen ändå inte är en farlig plats, utan att faran fanns då och nu är nu.