När ett barn är med om ett trauma eller en stressande livssituation är det normalt att barnet känner sig mer nervös, ångestfylld eller överspänd än vanligt. Ångest och rädsla är mycket typiska stress- och traumasymtom. Världen känns plötsligt inte likadan som före det som hänt, utan kan kännas farlig och förvirrande. Du kan märka att du har svårt att lita på andra människor eller så kan det kännas som om det är svårt att förutspå vad som kommer att hända. Ångestkänslan kan ta sig uttryck på många olika sätt, både hos barn och vuxna. Du kan till exempel bli mer försiktig och ängslig, som om det fanns en ny fara bakom varje hörn. Du kan bli mer irriterad än tidigare. Du kan också upptäcka att det är svårare för dig att somna eller att du vaknar på natten och att du har mardrömmar eller så kanske du inte vill äta något eller så är du hungrig hela tiden. Du kan också lida av olika smärtor såsom magsmärtor eller huvudvärk utan förklarande orsak.
På grund av ångesten och överspändheten är det typiskt att vi vill undvika allt som påminner om traumat. Ett sådant undvikande beteende är ett mycket vanligt symtom som följer efter en traumatisk upplevelse. Läs mer om det här i avsnittet Hur ett trauma påverkar tankar och känslor.
För vissa barn kan det också vara svårt att separeras från närstående. De kan känna att de vill vakta var de vuxna är eller så upplever de att de inte klarar sig eller kan vara utan vuxna. Vissa barn kan uppleva att de inte vill gå till platser som de tyckte om före den traumatiska upplevelsen. Det är också normalt att barn är rädda för sådant som de inte tidigare har varit rädda för, till exempel mörker eller att vara ensam.
När vi är rädda behöver vi hjälp med känslan av rädsla. Känslan av rädsla är inte farlig även om det just då känns så och vår kropp och vårt sinne upplever detta mycket starkt. När vi är rädda kan det också vara svårt för oss att inse och förstå att vi just då inte behöver vara rädda. I det ögonblicket är vi inte i fara. Vårt sinne och vår kropp har på grund av den traumatiska upplevelse vi varit med om missförstått och tolkat att vi är i fara. Något, en människa eller en händelse, kan ha utlöst kroppens varningssystem och därför upplever vi en mycket stark nöd och rädsla, även om vi inte skulle behöva det. Kanske något har påmint oss om den traumatiska upplevelsen och denna påminnelse om traumat har utlöst kroppens varningssystem, fått oss att känna rädsla och ångest och vår kropp att förbereda sig på att kämpa och skydda oss mot en fara som inte existerar på riktigt. Efter den traumatiska upplevelsen är vår kropp ofta också spänd och tolkar även små saker som faror. Vår upplevelse av rädsla är alltså mycket förståelig efter en traumatisk upplevelse. Vår kropp och vårt sinne försöker skydda oss. Du kan alltså tillsammans med en vuxen påminna dig själv om att du inte är i fara just nu och att du inte behöver vara rädd. Efter den traumatiska upplevelsen lär sig nu din kropp på nytt att den inte behöver vara på sin vakt och söka faror överallt.
Det finns inte ett rätt sätt att reagera. Det är viktigt att du berättar för en vuxen hur just du känner dig eller vilka tankar du har.
Efter en traumatisk upplevelse kan du märka att du upplever att
- du vill dra dig undan från andra barn eller vuxna
- du inte längre vill göra samma saker som tidigare
- du är ledsen eller märker att du lätt blir sårad eller lätt börjar gråta
- du är arg, allt irriterar dig eller märka att du lätt börjar bråka med andra
- du är nervös, rädd, lättskrämd eller rädd
- du är försjunken i tankar och dina tankar kan snurra mycket kring den traumatiska upplevelsen
- du reagerar lätt om du upplever att något påminner om den traumatiska händelsen
- du mycket lätt får minnesbilder av den traumatiska händelsen och det kan kännas som om dessa minnen dyker upp hur du än försöker förhindra dem. Minnen kan komma i form av bilder eller ljud
- du har nya smärtor, såsom huvudvärk eller ont i magen
- en traumatisk upplevelse kan också påverka barn så att du kan ha svårt att göra vissa saker som du tidigare kunde göra
- du har svårt att somna eller sova, du kan vakna av mardrömmar eller du vill sova nära en vuxen, även om du redan länge har sovit i din egen säng
- det kan hända att du märker att du hela tiden är hungrig eller att så kanske du märker att maten inte riktigt smakar för dig
- barn kan bli sängvätare, vilket innebär att de av misstag kissar på sig på natten även om det inte skett sådana olyckor på länge
- du känner att du inte alls vill göra det du blir ombedd att göra, som att borsta tänderna eller tvätta dig
- barn kan få vredesutbrott och bete sig aggressivt
- du kan vara rädd för saker som inte skrämde dig förut
- barn kan bli klängiga och ha svårt att vara utan en förälder eller någon annan vuxen. Du kan också känna att du vill att vuxna hela tiden ser dig
- du kan ha svårt att följa vuxnas önskemål och order.
Ett trauma kan alltså påverka oss på ett övergripande sätt. Det kan påverka våra känslor (såsom ångest, hat, sorg), vårt beteende (tillbakadragande, undvikande, överspändhet, aggressivitet) och våra tankar (vad vi tänker om oss själva, andra eller världen). Vi kan inte välja hur traumat påverkar oss. Vi kan inte välja vilka känslor som väcks hos oss eller vilka tankar vi tänker. Vi kan dock påverka hur vi reagerar på dessa, det vill säga hur vi agerar när vi har ångest eller hur våra tankar påverkar oss. Vi kan försöka undersöka om våra tankar är sanna eller om de kanske bara uppstår i vårt sinne eller på grund av den traumatiska upplevelsen, och de berättar inte sanningen om vem vi är eller hurdana vi är. Vi kan alltså lära oss att välja om vi tror på de tankar och föreställningar som uppkommit efter den traumatiska upplevelsen eller när vi har ångest, vilka metoder vi använder för att leva med ångestkänslan.