Allmän information om reaktioner efter ett trauma
När en människa är med om ett trauma eller en stressande livssituation är det normalt att både barn och vuxna känner sig mer nervösa, ångestfyllda eller överspända än vanligt. Ångest och rädsla är mycket typiska stress- och traumasymtom. Världen känns plötsligt inte likadan som före det som hänt, utan kan kännas farlig och förvirrande. Ångesten kan ta sig uttryck på många olika sätt, både hos barn och vuxna. Man kan till exempel bli mer försiktig och ängslig, som om det fanns en ny fara bakom varje hörn. Man kan också bli mer irriterad och krävande än tidigare. Barnet kan ha få problem med att äta eller sova och klaga över olika smärtor och värk även om hen inte är sjuk eller fysiskt skadad.
Ibland kan barn också bli klängiga, särskilt små barn. De kan vägra att göra saker eller gå till platser som tidigare gav dem glädje eller så går de med på det med långa tänder. Barn kan också plötsligt utveckla rädslor för vanliga vardagliga saker som tidigare inte har stört dem på något sätt. Därför har barnens rädslor inte alltid ett tydligt samband med den traumatiska upplevelsen eller med sådant som påminner om den, utan de kan gälla olika saker i vardagen, såsom mörker eller liknande.
På grund av ångesten och överspändheten är det typiskt att vi vill undvika allt som påminner om traumat. Ett sådant undvikande beteende är ett mycket vanligt symtom som följer efter en traumatisk upplevelse. Läs mer om det här i avsnittet Hur ett trauma påverkar tankar och känslor.
Ett trauma kan alltså påverka oss på ett övergripande sätt. Det kan påverka våra känslor (såsom ångest, hat, sorg), vårt beteende (tillbakadragande, undvikande, överspändhet, aggressivitet) och våra tankar (vad vi tänker om oss själva, andra eller världen). Nedan går vi igenom hur ett trauma kan påverka och synas i känslor och beteende. Därefter funderar vi på hur traumat påverkar våra tankar.
Vi kan inte välja hur traumat påverkar oss. Vi kan inte välja vilka känslor som väcks hos oss eller vilka tankar vi tänker. Vi kan dock påverka hur vi reagerar på dessa, det vill säga hur vi agerar eller förhåller oss när vi har ångest eller hur våra tankar påverkar oss. Vi kan försöka undersöka om våra tankar är sanna eller om de kanske bara uppstår i vårt sinne eller på grund av den traumatiska upplevelsen, och de berättar inte sanningen om vem vi är eller hurdana vi är. Vi kan alltså lära oss att välja om vi tror på de tankar och föreställningar som uppkommit efter den traumatiska upplevelsen eller när vi har ångest, vilka metoder vi använder för att leva med ångestkänslan.
Efter en traumatisk upplevelse är det vanligt att ett barn eller en ung person…
- drar sig tillbaka, blir passiv
- är mindre intresserad av vanliga vardagliga saker, såsom skolan eller kompisar osv.
- känner sig ledsen och nedstämd
- känner sig arg, irriterad och upptäcker att hen är lättretlig
- känner sig nervös, lättskrämd och rädd
- är försjunken i sina egna tankar, lätt sjunker in i minnen av den traumatiska händelsen eller saker som påminner om den
- i huvudet får glimtar av de traumatiska upplevelserna, som om minnesbilden av den traumatiska situationen med våld tränger sig in i minnet genom bilder eller ljud
- Små barn kan också lyfta fram de traumatiska upplevelserna i sina lekar eller teckningar. Det kan vara bra att fråga dem vad de leker, vad som händer i leken eller vad de ritar
- känner olika smärtor och besvär (huvudvärk, magsmärtor osv.)
- har svårt att somna eller sova. Barnet kanske är rädd för att somna eller har mardrömmar. Det kan förekomma utmaningar med dygnsrytmen
- barn kan bli sängvätare, vilket innebär att de av misstag kissar på sig på natten även om det inte skett sådana olyckor på länge
- har problem med aptiten. Barnet eller den unga kan sakna aptit, hungerskänslor eller känna dig äcklad i samband med måltider. Å andra sidan kan hen också uppleva att hen är hungrig hela tiden och att hen inte blir mätt. Tidigare ätstörningssymtom kan också aktiveras efter en traumatisk upplevelse
- kan uppträda på olika sätt till exempel genom att vara mer irriterad eller så kan barnet eller den unga bete sig aggressivt mot andra
- kopplar rädslor till vissa saker och till att göra vissa saker
- uttrycker att det har svårt att klara av sina skoluppgifter. Du kanske märker att barnet har svårt att hålla sig vaken och alert, vilket innebär att barnet kan känna sig tröttare och mer orkeslös, eller så märker du att barnet går på övervarv hela tiden. Båda dessa förändringar gör det svårare att koncentrera sig på skolarbetet. Dessutom kan du märka att barnet har svårt att komma ihåg och lära sig nya saker lika bra som före den traumatiska upplevelsen.
- försöker lindra traumasymtom genom rusmedel, vilket försvårar deras sociala relationer och förmåga att klara sig i vardagen. Det är inte bra att behandla sitt illamående med rusmedel, även om det tillfälligt kan kännas så, utan det finns andra metoder som ger bättre stöd
- en traumatisk upplevelse kan också påverka barn så att de kan ha svårt att göra vissa saker som de tidigare kunde göra. De kan verka yngre än sin ålder, det vill säga det sker en regression i färdigheterna.
Efter en traumatisk upplevelse kan en vuxen
- observera samma traumasymtom som hos barn eller unga
- vara mycket orolig för barnet, sig själv och hur den vuxna och barnet ska klara sig
- märka att hen är överspänd eller att kroppen är spänd hela tiden
- ha mycket ångest och vara lättretlig
- märka att det som barnet berättat om den traumatiska händelsen tränger sig in i tankarna med våld
- anklaga sig själv för det trauma som barnet varit med om, anklaga sig själv för att hen borde ha kunnat förhindra det som hänt eller tidigare borde ha förstått vad som hänt
- märka att hen har ett stort behov av information eller att hen helt vägrar prata om vad som har hänt
- gråta mycket och vara nedstämd. Hen kan vara på sämre humör, saker som tidigare medförde glädje intresserar inte längre, hen har svårt att planera framtiden
- precis som barnet försöka undvika allt som påminner om den traumatiska händelsen.
- märka att hen har svårt att koncentrera sig på att göra vanliga vardagliga saker, svårt att koncentrera sig på arbetet
- observera att hen har svårt att lära sig nya saker eller komma ihåg saker
- ha svårt att sova eller somna
- vilja skydda barnet från allt i fortsättningen och hen kan agera på ett mycket framträdande sätt för att skydda barnet
- ha starka rädslor till exempel för somatiska symtom eller för att traumat ska inträffa på nytt
- tänka aggressiva tankar om gärningsmannen.
En traumatisk upplevelse kan alltså påverka beteendet och sinnestillståndet på många olika sätt. Dessa förändringar och reaktioner kan orsaka förvirring och rädsla. Det är bra att komma ihåg att reaktionerna anknyter till en traumatisk händelse personen gått igenom och är helt förståeliga. Känslorna eller tankarna är inte farliga även om de orsakar en kraftig reaktion i vår kropp. Man kan lära sig att reglera dessa reaktioner. Det är också vanligt att man inte alls reagerar på traumatiska upplevelser. Det betyder dock inte att upplevelsen är obetydlig, utan var och en reagerar på sitt eget sätt och reaktionerna kan också komma först senare. Det finns inte ett rätt sätt att reagera.