Aktiva lekar och spel hos barn i skolåldern är ofta fartfyllda. Barn klättrar, cyklar, åker skridskor, skejtar och rör sig på många andra sätt, vilket kan leda till ganska stora skador, till exempel krosskador och frakturer, genom olycksfall.
Ett barn i skolåldern kan i allmänhet berätta hur en skada eller skador som hen fått har uppkommit. Man bör undvika ledande frågor. En ledande fråga är till exempel: orsakade mamma det här spåret? Istället kan man fråga: Jag märkte ett spår på dig, kan du berätta vad det är? En närmare utredning av barnets ärende ska lämnas till polisen och barnskyddet.
En tydlig konflikt mellan skadans karaktär och uppgifterna som erhållits om händelsen är det skäl att utreda saken närmare. Att barnets berättelse är motstridig innebär däremot inte alltid att barnet har utsatts för våld, utan hen kan hitta på en berättelse till exempel som en nödlögn. Om barnet berättar om våldet som hen utsatts för måste man ta saken på allvar. Ett barn i den här åldern kan redan fatta ett medvetet beslut om vad hen berättar och för vem.
Oroväckande skador är skarpt avgränsade skador formade som ett föremål eller en del av ett föremål.
Både skador orsakade av våld och olycksfallsskador kan dock finnas på vilken del av kroppen som helst. Man kan inte bevisa att skadan har orsakats av våld mot barnet enbart utifrån skadans utseende eller plats.
Skador hos barn med rörelsehinder ska ställas i relation till deras förmåga och möjligheter att röra på sig samt till de uppgifter som erhållits om hur skadan uppkommit.