Barn i lekåldern

När du funderar på om ett spår på huden eller någon annan skada på ett barn kan bero på våld mot barnet är det viktigt att beakta barnets ålder och rörelseförmåga.

Barn i lekåldern slår sig lätt i sina lekar och det är vanligt med små olyckor. Det är individuellt hur olycksbenäget varje barn är. När rörelsefärdigheterna ökar, blir barnet också snabbare, klättrar allt högre och så vidare. Därmed är också risken högre för större skador än hos spädbarn. Skador hos barn med rörelsehinder ska ställas i relation till deras förmåga och möjligheter att röra på sig samt till de uppgifter som erhållits om hur skadan uppkommit.

Skador orsakade av olycksfall hos barn i lekåldern sitter oftast på kroppens framsida, särskilt vid hårda upphöjningar såsom pannan, knäna eller armbågarna. Dessa ställen slår ofta först i marken, golvet eller ett föremål när barnet ramlar eller faller. 

Typiskt för märken som orsakats av våld är att de:

• är belägna på mjuka kroppsdelar, t.ex. magen
• är belägna på baksidan av kroppen
• Är belägna i huvudområdet, t.ex. halsen, öronen
• är skarpt avgränsade eller formade som ett föremål eller en del av ett föremål.

Både skador orsakade av våld och olycksfallsskador kan dock finnas på vilken del av kroppen som helst.

Man kan inte bevisa att skadan har orsakats av våld mot barnet enbart utifrån skadans utseende eller ställe på kroppen.

Man kan fråga ett barn i lekåldern varifrån ett blåmärke eller annat märke på kroppen har kommit. Man bör undvika ledande frågor. En ledande fråga är till exempel: orsakade mamma det här märket? Istället kan man fråga: Jag märkte att du har ett märke på dig, kan du berätta vad det är? En närmare utredning av barnets ärende skall dock lämnas till polisen och barnskyddet.

Om barnet själv berättar om våldet som hen utsatts för måste man ta saken på allvar.

Rådgör, anmäl och följ anvisningarna