Misshandel av ett barn kan innebära fysiskt våld eller äventyrande av barnets hälsa genom att utföra liknande våld. Fysisk misshandel
- skadar hälsan,
- orsakar smärta eller
- är att försätta någon annan i ett medvetslöst eller annat motsvarande tillstånd.
När du upptäcker oroväckande skador på ett barns kropp ska du beakta följande:
- Fundera alltid på om det kan finnas andra orsaker än våld till barnets skador eller spår på kroppen.
- Led inte barnet när du pratar om saken med hen. Ställ öppna frågor om vad som har hänt.
- Följ polisens och barnskyddets anvisningar om när man kan berätta för föräldern/föräldrarna om misstanken.
Vilka omständigheter kan tyda på att ett barn blivit utsatt för fysiskt våld eller misshandel?
Dessa omständigheter kan vara tecken på våld mot eller försummelse av ett barn. De utgör inte något säkert bevis på misshandel i sig själv, men är en orsak till att utreda barnets situation närmare.
- Stället på skadan, barnets ålder och skadans svårighetsgrad stämmer inte överens med beskrivningen av händelsen
- Desto yngre barns skada det är frågan om (t.ex. fraktur, skallskada, blåmärke, brännskada), med större sannolikhet kan det bero på misshandel
- Det finns flera skador eller flera besök inom hälso- och sjukvården i anslutning till skadorna
- Man har dröjt med att uppsöka vård
- De vuxnas förklaringar till skadorna är varierande eller motstridiga
- De vuxna förminskar skadorna
- Vid misstanke om våld är det viktigt att observera förhållandet mellan barnet och den vuxna som tar hand om barnet
Yttre skador orsakade av våld
Yttre tecken på våld kan vara till exempel blåmärken, skråmor, blodutgjutningar, brännskador, bitmärken, skador på slemhinnor, skador i munnen och bristande tandvård.
Blåmärken eller andra ytliga skador på ett barn är ofta orsakade av annat än våld. Skadans plats har betydelse när man ska bedöma sannolikheten för våld.
Blåmärken, skråmor och andra yttre skador uppstår ofta i barnets lekar, hobbyer och i samband med små olycksfall.
Ibland kan ett märke på barnets hud vara ett födelsemärke eller ett symtom på sjukdom.
Misshandel av ett barn kan också synas i form av trötthet, problem med tillväxten eller utvecklingen. Orsaken till dessa ska alltid utredas inom hälso- och sjukvården.
Liten baby
En liten baby som ännu inte rör på sig på egen hand kan inte orsaka ens små skador åt sig själv.
En baby som rör på sig och småbarn
När barnet lär sig att vända på sig, åla sig fram och krypa ökar risken för olycksfall.
Barn i lekåldern
Barn i lekåldern slår sig lätt i sina lekar och det är vanligt med små olyckor. Det är individuellt hur olycksbenäget varje barn är.
Skolelev, studerande
Aktiva lekar och spel hos barn i skolåldern är ofta fartfyllda. En tydlig konflikt mellan skadans art och uppgifterna som lämnas om händelsen är skäl att utreda saken närmare.
Konsultera, anmäl och följ givna anvisningar
Alla har rätt att anmäla oro för ett barn till barnskyddet. En stor grupp yrkesutbildade personer har dessutom en personlig, lagstadgad skyldighet att anmäla misstanke om våld mot barn till barnskyddsmyndigheten och polisen. Vilka som är anmälningsskyldiga står i barnskyddslagen Barnskyddslagen 417/2007 – Aktuell lagstiftning – FINLEX ® under Anmälningsskyldighet. Personen som upptäcker saken är anmälningsskyldig!
Om du behöver stöd eller är osäker i situationen, rådfråga
- en jourhavande anställd inom barnskyddet i ditt område,
- polisen eller
- den rättspsykologiska eller rättspsykiatriska enheten för barn och unga i ditt område.
Du kan rådfråga dessa instanser utan att uppge barnets namn.
Du kan beställa tryckta stycken om Hustavlan till din arbetsplats:
Beställningsblankett om hustavlan (Webropol)
- Misstänker du att ett barn utsatts för våld? Information och stöd för att agera och diskutera.
- Vi skickar materialet ungefär inom en månad.
- Om ni har något att fråga kan ni alltid skicka e-post till barnahus@thl.fi.
Du kan också printa Hustavlans pdf-version.
Riktlinjerna har sammanställts i samarbete med Stiftelsen för Vårdvetenskaplig Forskning (Hotus), Tammerfors universitet, HUS, representanter för välfärdsområden, Polisstyrelsen, Barnombudsmannens kontor, Duodecim och Barnahus-projektet.